Är det bara jag?
Är det verkligen bara jag som gillar den "nye" Göran Persson och den fantastiska dokumentärserien?
Jag är inte ens partibroder med honom, men jag gillar hans rättframma stil i Ordförande Persson.
Han och Fichtelius får bara en massa skit och ifrågasättande om det är bra.
Vadå bra?
GP ger fullkomligt fan i vad som är bra.
Han kan för en gång skull säga vad han tycker utan att tänka på vikande valsiffror, opinionen och "vad folk ska tycka".
Han säger som det är: Mona är en fraud, men en bra sådan. En enkel tjej som fungerar och går hem i stugorna.
Pagrotsky hamnar i skottlinjen och får skit för att han var upprorisk "nej-sägare i emu-valet när partiets officiella linje var ja.
Klart han ska ha skit.
Man får tycka vad man vill, men utåt måste man ju stå enad. Det gällar alla sammanslutningar och branscher. Annars är man en svartfot.
Att vissa journalister dessutom blir upprörda över GP:s kritik mot DN:s politiske reporter, är ju bara tjurbajs. Problemet är att det är enklare att ge kritik än att få...
Göran Persson har sannerliget fått ta kritik i sina dar.
Inte undra på att han ger igen lite.
3 kommentarer:
Jag tycker att det är befriande att höra honom.
Han blev plötsligt mänsklig...
Jag har nog aldrig direkt ogillat Persson. Tycker mer att han ofta fått ta oförtjänt mycket skit så även nu... Har inte sett dokumentärserien men jag har enbart hört en massa bra om den
sandra: Exakt! Han blir mänsklig.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida