Fettisdagen

Så är vi där igen.
96% av alla bloggar lär ha den här rubriken idag.
Frågan är dock: Äter ni semlor med varm mjölk eller som man ska?
Tror personligen att blöta upp semlorna i varm mjölk är en gammalmodig sed, typ dricka kaffe på fat.
Kokkaffe.
Blev blixtinbjuden att fira ishockeysuspensoarerna på Sturecompagniet igår via SMS. Tanken på att stå och stirra på Foppa, Sudden och Henke när de skålade i champagne kändes halvkul så det blev Prison Break istället. Och världes roligaste tv-serie, Arrested development.

Fasa

Vad vaknade man upp till igår när man genomförde sin vanliga text-tv-rutin?
Tomas Ledin ska skriva fotbolls-VM-låten...
Hade det kunna bli värre? Skulle min irrritation blivit mindre om Ta en kaka till kaffet-Östen Med Resten skulle stått upp för våra färger än Sommaren är kort-Totte?
Nej.
Det blir aldrig värre framåt natten än så.
Ett Ledinmedley på midsommarafton kan få mej att packa sillburkarna och ta nattfärjan från Grinda.
Nog om det.
I skrivande stund (10.38) så slits jag och H mellan VM-finalen i ishockey och SATS. Jag är vaken, men hon sover. Vi sa iofs igår att vi skulle försöka hinna träna innan matchen. Efter kan det bli att måla sig i ansiktet och vada i Sergels Torg-fontänen.
Kanske.
Har fått en ny helgrutin som verkligen blivit just det. En rutin. Kan inte klara mej utan färskpressad apelsinjuice från min blänkande OBH Nordica Chili. Den är grym ochh lättdiskad.

Gammal kärlek rostar...alltid

Det blåser en ny trend över kändisträsket.
I alla fall över vissa av paren.
Tidigare var det dejt, förlovning giftermål, barn, skilsmässa.
I nämnd ordning.
Finito.
Ut på banan och ragga igen.
Nu skiljer sig paren, gråter ut i media, sen hittar de tillbaka till varandra igen.
Patrik ”tillbaks till ruta ett” Isaksson är praktexemplet. Han och TV4-Sofia skiljde sig. Började höras igen, blev nykära och skaffade barn.
Kul för dom.
Birgitte Söndergaard har gjort samma sak minus barn.
Kanal 5-hunken Pontus Gårdinger separerade från sin modell-Karin efter hundra års förhållande och en son. Nu verkar de ha knutit ihop kärlekssäcken igen efter att ha stått och gullat på ELLE-galan.
Båda systrarna Graaf har gjort samma sak, men nu skiljt sig igen båda två.
Aha!
Nu kommer äntligen min tes: Det blir aldrig bättre andra gången. De problem som fanns och det man ogillade hos sin partner då det begav sig finns kvar. Man bara förtränger det när man är nykär och bara minns allt det fina. Men innan man hinner säga ”du tar aldrig ut soporna” så är tjafset igång igen.
Fråga mig – jag har gjort det generalfelet.
Gammal kärlek rostar alltid.

Ego boy

Klockan är mycket.
Haft körigt idag.
Redaktionsmöten, PT, allergi...
H har haft det ännu värre. Försov sig, Tiger hade vält ut en kruka, en cyklist hon tutade på fick spel och sparkade till hennes bil...
Nu till frågan – varför bloggar man?
Eller jag?
Eller ni?
Jag får ju mina alster publicerade i alla fall, men naturligtvis inte mina egna tankar, reflektioner och funderingar.
Naturligtvis är allt en enda stor jävla egopryl. Alla som vill kan publicera sig själva, och finns man på nätet så finns man överhuvudtaget.
Och alla vill ju finnas. Sådär ballt, inte bara fysiskt utan man vill bli pratad om.
Som nån sa; det finns bara en sak som är värre än när folk skvallrar om en och det är när folk inte skvallrar.
Smaka på den.
Nu är det snart läggdags och ytterligare ett bevis på att jag finns har just lämnat min Mac...

Dilemma

Nu har jag fastnat mellan två hötappar.
Kände mej direkt lite allergisk när vår älskad kisse Tiger anlände en mörk kväll i december. Det kittlade lite i näsan och ögonen kliade lite, men sånt förtränger man.
Ett litet tag.
Nu har det gått några månader.
Jag är allergisk mot Tiger.
Det har naturligtvis blivit ett dilemma.
H älskar honom. Jag älskar honom. H älskar mej. Jag älskar H. Tiger älskar oss.
Ett stort problem i det lilla. Eller tvärtom.
Frågan är nu hur problemet ska lösas? Genom att jag käkar allergimedicin i sisådär 10-15 år (vilket inte hjälper till hundra procent) eller göra oss av med Tiger?
Känns som ett olösligt prolem.

Vad är det med tjejer och tider

Tjejer.
All debatt handlar om hur de tänker och varför de gör så och så i kärlekslivet.
För mej är det en enda fråga som dyker upp: Varför tar de så lång tid på sig att göra sig i ordning?
Sitter just nu och väntar på att H ska sminka sig. Därav frågeställningen.
Antaar att det är nåt man får leva med. Ungefär som att jag måste somna till tv:n eller ha färskriven parmeggiano reggiano på pastan.
Så är det bara.
Tjejer verkar behöva en viss tid till att göra sig i ordning. Och det utan hänsyn till hur bråttom det är.
En av livets gåtor som jag inte förväntar mej lösa här och nu.
Men hon är söt.

Hårt jobb

Fredag.
Modeveckan närmar sitt crescendo.
Snobbcocktail ikväll hos Lars Wallin, bland tyll och organza, och ELLE-gala på Grand Hôtel imorgon i regi av Micael Bindefeld. Trycket är enormt enligt mina informatörer och det går snudd på att hitta biljetter på Blocket till hutlösa priser.
Själv ser jag mest fram emot efterfesten. Årets designer brukar oftast innebära: marigast snitt och sämst försäljning vinner en kurs i marknadsföring.
Själv ser jag frem emot efterfesten. DEN brukar vara överdådigt frikostig, ymningshetshorn med skumpa och snittar och vackra människor med modenäsorna i vädret.
Härligt.

På söndag blir det betydligt mindre glamoröst när Veckans Affärer korar Sveriges Affärskvinna.
Det jobbet bevakas oftast i en sjuhelvetes bakfylla. Gissar på en upprepning i år.

Shit, vad jag skiter i Let´s Dance ikväll.

Trovärdighet

Min PT Gunnar på SATS Tule är en biffig kille. Vältränad och anatomiskt kunnig.
De senaste årens näringsfysiologiska inneexpert Fredrik Paulún ser oroväckande mycket ut som vilken välmående kille i 35-40-årsåldern som helst med begynnande soffkista under lammullströjan.
Han ser antagligen bättre ut inuti än vad jag gör, men jag förknippar hälsosamt leverne med en låg fettprocent...
Tänk om min tandläkare skulle ha risiga tänder?
Min PT var tjock och otränad?
Frisören skulle se för jävlig ut i håret.
Och så vidare.
Trovärdighet.
Paulún har helfigursbyline i en kvällstidning och ser snudd på överviktig ut.
Jag lyssnar nog hellre på någon annan...

Idag blir det en lång dag. Mycket på jobbet, H:s bror kommer och ska bo hos oss hela helgen på grund av Modemässan och det är galapremiär på Små mirakel och stora på Filmhuset.
Peter Haber är grym.

Alla Hjärtans Dag

Först tänkte jag inte ha den rubriken och inte nämna med ett enda ord att det är Alla Hjärtans Dag.
Men det gick inte.
Frågan är: Får man skita i den här dagen och låtsas som det regnar?
Jag är annars – om jag får säga det själv – hyfsat romantisk på ett spontant plan.
Jag dryftade ämnet med H igår. Hon tyckte precis som jag att AHD är kommerisellt, lite lökigt och amerikanskt. Men FAN ta mej om jag skulle glömma bort den...
Ungefär som julen alltså.

Två guld i OS.
Känns bra.

Ikväll ska jag först få svindyra mutskor av Puma i Gallerianbutiken som låtit japanska Evisu designa ett par och sen käka AHD-middag på Nox.
De berättade att de har bara "tvåor" bokade ikväll.

Bloggkramp

Ju fler träffar jag får på Bloggtoppen.se och glada tillrop från folk som läser min blogg, desto större krav ställer jag på mitt bloggande.
Hmmm.
Vill ju skriva så där otvunget, avlappnat och om-vad-fan-som-helst-utan-att-bry-mej. Men det är svårt.
Som ni märker.

Det blev ingen större kastrull* i helgen. Bara en litet skönt rödtjutsrus tack vare Per Lei i fredags och ett magiskt Zinfandel i lördags på Nox. Allt ackompanjerat av gudomlig mat som anklever på båda ställena och creme brulee. Kan vara värt ett mindre gallstensanfall...

Ikväll har Ondskan-regissören Mikael Håfströms redan dissade rulle Derailed svensk galapremiär med efterfest på Berns. Ska inte bevaka, Emelie hoppar in i mitt ställe, trots misstänkt förkylning.
Snällt.

*se tidigare blogg...

Paradox

Det är paradoxalt nog svårare att hitta tid att blogga när man är helgledig än när man jobbar.
Knepigt.
Det finns så mycket annat att göra. Tvätta, kolla på våra OS-nollor eller gå på stan och shoppa eller fika.
Själv har jag fullt sjå att få tiger att inte äta upp Östermalmsnytt eller käka upp min frukostserranoskinka.
Ikväll kommer H hem från Köpenhamn. Känner pressen att plocka undan det jag dragit fram. Kläder och en massa annat skit som låg på sin plats när hon åkte i onsdags.
Måste nog ta mej en chokladbit och mobilisera lite krafter. Hon blir ju så glad om det är snyggt när hon kommer hem. Och jag blir glad om hon är glad.
En så kallad win-win situation.

Har jag blivit gubbe?

Minns att någon kvällstidningsbilaga, typ Aftonbladets Puls, hade en kul vinjett som löd "Du vet att du är kärring när du...". Och så en massa sköna beteenden som "bevisade" att tjejerna var på väg att bli kärringar.
Jag håller på att bli gubbe.
Bland annat har jag smygande blivit väderexpert. Kollar min digitala termometer varje morgon och kväll och har hittat en ny favoritsida, www.temperatur.nu. Där kan jag se hur vädret utvecklats under de senaste 24 timmarna som en grafisk kurva.
Löjligt spännande.
Men nu kommer det.
Jag har kommit på mej själv med att ibland promenera med händerna på ryggen, som en jävla skridskoåkare.
Shit.
Måste skaffa mej ett par Evisujeans och köpa Advanced Patrols senaste cd och knappa in ZTV. Från och med nu är det slut med Mythbusters på Discovery.

Ikväll ska jag äta übermiddag på lyxitalienaren Per Lei med min DJ-vän Don Tomaso. Meny 1 och vinpaket 2 för den som vill veta.

Tänk om man kunde göra en omstart?

Reflektion.
Hänt Extras ad Lena fick starta om sin dator tre gånger i morse. Kom då att tänka på hur smidigt det vore att kunna starta om hela dan om det skiter sig.
Om man spiller ut kaffet eller bråkar med H och går till jobbet i vrede.
Bara hålla inne en knapp så slocknar skitmorgonen och klockan ringer 07.30 igen.
Bzzzzz.
Nya möjligheter, både att hålla hårdare i kaffekoppen och hålla sams.
Och funkar det inte den gången så är det bara att göra en ny omstart.
Fast då blir nog livet lite för enkelt att leva.
Om livet nu nånsin kan bli enkelt.

Lonely hearts club band

Onsdag morgon

Så har H åkt till modemässan i Köpenhamn. Det ska krängas kläder till lantisbutikerna "en masse".
Nu var det länge sen man var ensam, eller åtminstone gräsänkling.
Hur gör man?
VAD gör man?
Ska definitivt göra all mat H inte gillar. Nu slipper jag spenatsallad ett par dar :D
Kan bli en ochh annan öl också med fotograf-Jonas och kanske en kastrull* i helgen.
Ja, kastrull blir det nog.
Ikväll är det smygläsning för fjoll-Rickard Engfors nya tidning Alla älskar Schlager. Inte för att jag gör det, men det kan bli en kul kväll.


*förkortning för "full som en kastrull".

Kungen och Quentin

Originalstekaren Kungen fyller 60 år den 30 april.
Fan, vad trevligt.
CG har skickat ut pressrelease med krona på brevpappret och berättar, för alla som vill lyssna, hur han ska fira sin födelsedag. Det blir lite hej-och-hå i Slottskyrkan, sen ska han ta emot folkets hyllningar på Lejonterrassen (anteckna!).
Hur Anna Lindmarker ska fira hans födelsedag framgår dock inte.
Själv fyller jag år i november. Tiden går fort. Har inget klart ännu, men jag ska väl stjälpa i mig några immiga glas Louise Roederer med H, knapra i mig lite anklever på Nox och bli småpackad.
Vill ni så ses vi dessutom på Valhallavägen vid Odengatan. Tänkte ta emot folkets jubel från balkongen.
Och glöm nu inte att det är priset på presenten som räknas.

Nog om det.

Surfade runt och såg att tokregissören Quentin Tarantino varit i stan.
Följde han i Naomi Campbells högklackade fotspår och sippade skumpa på Nox, svepte shots på Riche och ägde The Plaza Club?
Nej, han drog på sig munkjackan och raggade upp ett skåp på The Lab.
Vad är sensmoralen?
Vi blir alla lika kåta och omdömeslösa när vi blir packade.

Fan vad jag är trött på snö.

Det händer grejor

Måndag em

Kom precis hem, ska bevaka Infinite Mass-Amirs debutrulle Om Gud vill med prettosångerskan Nina Persson. Inget märkvärdigt egentligen, men fick precis ett telefonsamtal från arrangörerna när jag satt på bussen. Det är översvämning på Blue Moon Bar så premiären är flyttad från Rigoletto till Sergel.
Plötsligt bara händer det, för att citera Trissreklamen.
Bussjäveln krockar.
4:an blir påkörd på Valhallavägen av en taxi som missat att det är glashalt och 30 km/h. Bussen och jag flyttas en meter i sidled, men inget mer.
En sekunds dramatik i den grå vardagen.
Tänkte ni ville veta.

Slött

Söndag.
Till och med Tiger känns lite bakis. Han vägrar leka med alla sina möss och har istället parkerat sig framför öppna spisen...
Middagen gick bra. Skönt vuxet och mycket rödtjut.
Mitt inlägg igår var en reflektion, att ha middag hemma är oftast jävligt trevligt. Som igår.
Det är mer att det fortfarande känns som man är 20, har inte förstått att jag passerat 40...

Nu är det bara 30 minuter kvar till Jamie Olivets Italien. Kanske världens bästa tv-program.

Leka vuxen

Kommer att tänka på Fredrik Lindströms träffsäkra bok Vad gör alla superokända människor hela dagarna?
Kapitlet parmiddagshelvetet.
Hur man leker vuxna. Bjuder hem ett annat par, frågar lite käckt när de kommer om de vill ha en drink?
Klart de vill ha en drink.
Det gör jag och H just nu.
Leker vuxna.
Har skurit upp parmesanen i lagom oregelbundna bitar. Luftat vinet, lite vuxet. Tagit fram allt kallskuret så det ska få rumstemperatur. Det blir så mycket godare då.
Tänder värmeljus.
Värmeljus är viktigt.
Liksom doftljusen.
Klockan är halv sju. Snart kommer dom.
Har gjort "mis en place" (jävligt osäker på stavningen), förberett all mat. Hackat löken, tagit fram arborioriset till risotton, blötlagt Karl Johansvampen, pillat bort skalet på vitlöken.
Nu jävlar.
Ger er facit imorgon hur det gick.

"den kände artisten..."

Jag har en återkommande mardröm.
Kvällstidningarnas anonyma sensationshistorier om "den kände tv-mannen" eller som idag "den svenske världsartisten" som sägs ha smittat en 6-åring med könsherpes...
Inte historierna i sig utan för att ALLA sms:ar, ringer och mejlar för att fråga vem det är.
Till dagens historia har jag svaret, men inte alltid.
Fråga nu inte vem det är...

Är för övrigt fortfarande salig över den vita choklad-martini Bindefeld och Café Opera bjöd på igår. Skäms att erkänna det, men jag sopade nog i mig ett par-tre stycken.
Prisvärt.

Idag blir det smörrebröd i Hallen igen.

Livet är orättvist

Fikade igår som bloggat med min gode vän Suvad, plåtis på Expressen. Han droppade bomben: Han ska åka till Turin i flera veckor för att bevaka OS, käka tryffelpasta, sopa i sig representations-Chianti och plåta svenska längdskidåkare.
Han lär inte behöva höghastighetskamera.
Shit, vad avundsjuk jag är.
Fast det är ju galapremiär på Amir Chamdins film med Cardigans-Nina i huvudrollen som finska på måndag så jag ska inte klaga.
Egentligen.
Basta!

Läser att Persbrandt har blåst packad i sitt alkolås i bilen 13 gånger.
Om dan, eller?

Nu börjar det närma sig Café Operas sköna cocktailmingel. De släpper ju en bok/magasin för att de fyllt kvartssekel. Måste hinna hem och duscha, dra på mej ett par snygga John Richmond-jeans och öva kindpussar. Jonas Lichter och Micael Bindefeld brukar kräva det...

Se upp!

Är lite glad idag. Snart dyker valda delar av min blogg upp på en kul sajt, förhoppningsvis, nära dej. Bara att vänta och se...

Glömde för övrigt bort en kul detalj i fredagsbloggen: Tidningsmogulen Amelia Adamos en gång så bedragna skägg Torbjörn Larsson, visade upp en ny offentlig sida. När han i släptåg med powertanter som Cissi Elwin, Ewa Schwartz, Anna-Clara Welander och Stina Abenius våldgästade magasinet Stureplans stekarkalas iförd rosa lammullströja, var han rejält SSU-full. Kolla bilden; hur han liksom står och koncentrerar sig på att se nykter ut. Går sisädär. Ser mer ut som J-O som firar en seger mot Ma Ling.
Eller nåt.
Av Amelia såg vi inte röken. Hon kanske hade grappaprovning hemma i förortsvillan?

Som Aftonbladet och Expressen brukar skriva: Uppdateras löpande.

Blev uppringd av Morronpasset i P3. De ville diskutera varför kändisar har så glappkäftade kompisar. Det hänvisas ju nästan alltid till "en god vän" i kändisreportage.
Det kan man ju skoja om, men faktum är att det väldigt ofta är kompisar, släktingar och andra närstående som glappar och pratar bredvis munnen. Varfrö? Pengar naturligtvis.
Tragiskt, men sant.
Min uttömmande förklaring kan ni lyssna på imorgon bitti till frukostkaffet.

Nu ska jag snart käka morotskaka på Mocco med Expressen-fotografen Suvad. En skön kille.