Julkort

Förr i världen skriv vi julkort.
Jag också.
Man letade upp adresser, räknade kompisar och släkt och köpte fina kort, Jenny Nyström till mormor och morfar och en ren med tomteluva till polarna.
Sen kom mobilen och man fick sms-hälsningar och en del skickade avancerade meddelanden med blinkande kransar och en jultrudelutt.
Sen blev det God Jul-hälsning via e-post.
Där är vi ju i stort sett fortfarande, men efter Facebook så tror jag att man går med i en "Vi som vill ha en julhälsning"-grupp alternativt klickar på "attending" till svärföräldrarnas julaftonsevent.
Men visst fan saknar man de där julkorten som någon faktiskt knåpat ihop och skickat?

en vecka...

Hur fan kunde tiden gå så fort.
Hur kan det bara vara en vecka kvar till julafton?
Och varför köper man inte julklapparna löpande under året?
Nu har man en vecka på sig att slutföra detta konsumtionsmisson. Det brukar ju gå bra, men hur många av ens nio liv som går åt helvete vet man som tur är inte...

Apropå födelsedag

Facebook har det goda med sig att man får födelsedagsgratulationer som aldrig förr.
Det väller in till synes hjärtliga hälsningar från nära och långväga vänner och bekanta som faktiskt tar sig tid.
Måste säga att jag faktiskt blir en smula rörd.
Tack.

Födelsedag

H vet verkligen hur man ställer sig in.
Klockan fem på eftermiddagen knackade det på dörren (ringklockan är trasig). Där stod två sköna killar med något stort på en pirra.
"Leverans till Hans Shimoda", förklarade dom och jag såg ut som en jävla fågelholk.
Det visade sig vara en vinkyl!
En dröm i rostfritt med snygga mörka trähyllor och med belysning.
Jag hade inte kunnat få en bättre present.
Nu säljer jag inte min 20 000 kronorsskumpa...