Bira! bira! bira!

För sisådär hundra år sen, när Jannike Björling var the shit och Blondinbella gick i första klass, då hamnade jag i en dispyt med Niklas Strömstedt. Utan att gå in på detaljer så hade jag skrivit om hans kärleksliv och kanske hade jag samlat ihop till det som skulle komma en mycket sen natt på Gilda.
Efter en kortare ordväxling som varken jag eller Niklas minns så hällde han helt sonika en öl över mig.
Där stod jag, tillintetgjord och förnedrad. Jag hade inte känt mig tillnärmelsevis så liten om han hade klappat till mig.
Nu till saken.
Historien har upprepat sig, men den här gången är det den riktige Schulmans mini-me Calle Schulman som en rätt tidig kväll på teatergrillen fick en liten öl över sig av nämnde Strömstedt.
Välkommen i klubben.

Nu är det jul igen

Jag är i saning en jävla sällanbloggare. Ett inlägg i kvartalet, typ.
Men då är det på riktigt.
På allvar, liksom.
Nu har jag inom loppet av ett par dar fått pressutskick om två olika julskivor. Aretha Franklins och Amy Diamonds...
Undrar just vilket av dom jag ska köpa?
Tips någon?