Det går (inte) som tåget...

Jag blir på riktigt ledsen när jag idag läser att leksakstågstillverkaren Märling gått i konken.
Inte för att jag köpt några tåg de senaste trettio åren, men jag minns med stor nostalgi mitt svindyra top notch-lok med tillhörande kolvagn som var juvelen i min Märklinsamling.
Jag kommer ännu ihåg hur man vred på transformatorn med ett rött vred så att tåget startade och långsamt ökade farten.
Idag är det sorg.

Stieg vs Stig

Förundras över hur många som tror att Stig Larsson är död.

Shimodabombmatta!

Bakom den något tungvrickande rubriken ligger det faktum att jag idag är omslagspojke på Svenska Dagbladets helgbilaga Min Helg!
Smaka på den.
Svenska fucking Dagbladet.
Dessutom figurerar jag på i stort sett hela Svenskans löp!
För att ytterligare göda min hybris så är jag med i nya Mama över ett fyra sidor långt Papareportage och har dessutom varit med i Metro och Journalisten i veckan.
Jag kanske skulle ta och köpa mig en trisslott?

Bira! bira! bira!

För sisådär hundra år sen, när Jannike Björling var the shit och Blondinbella gick i första klass, då hamnade jag i en dispyt med Niklas Strömstedt. Utan att gå in på detaljer så hade jag skrivit om hans kärleksliv och kanske hade jag samlat ihop till det som skulle komma en mycket sen natt på Gilda.
Efter en kortare ordväxling som varken jag eller Niklas minns så hällde han helt sonika en öl över mig.
Där stod jag, tillintetgjord och förnedrad. Jag hade inte känt mig tillnärmelsevis så liten om han hade klappat till mig.
Nu till saken.
Historien har upprepat sig, men den här gången är det den riktige Schulmans mini-me Calle Schulman som en rätt tidig kväll på teatergrillen fick en liten öl över sig av nämnde Strömstedt.
Välkommen i klubben.

Nu är det jul igen

Jag är i saning en jävla sällanbloggare. Ett inlägg i kvartalet, typ.
Men då är det på riktigt.
På allvar, liksom.
Nu har jag inom loppet av ett par dar fått pressutskick om två olika julskivor. Aretha Franklins och Amy Diamonds...
Undrar just vilket av dom jag ska köpa?
Tips någon?

Vi är laddade vi är tända

Alla resors kanske största ångest nu för tiden är inte att glömma passet utan att glömma en laddare.
Dessutom ska man ju numera ha laddare till mobilen, iPoden, videokameran, datorn, bärbara dvd:n (både vanlig och 12-voltaren i bilen) och digitalkameran.
Risken att man glömmer en av alla dessa livsviktiga laddare är därmed överhängande, för att inte säga troligt.
Det VAR bättre förr...

P.S. Bilden här intill har jävligt mycket med inlägget att göra.

Va fan?

Nu har det hänt som jag fruktar mest i hela världen.
Allt inbegripet.
Första vinboxen med nivåmätare är på väg...